om att bo i paris.
Fick den här kommentaren:
hej! kul att du flyttade till paris efter tvåan! men vad gjorde du där och hur länge stannade du osvosvosv?? kan du inte berätta lite mer? :)
Gick igång asmycket på det pga får en anledning att rota lite i arkivet! Tänker att ni är många som har ångest över vad i satans man ska göra med livet och Paris är enligt mig alltid en god idé. Här kommer en liten berättelse om hur det var när jag var där! Har ju varit där i två omgångar, så ni får båda två på en gång.
Anledningen till att jag åkte till Paris första omgången var att jag var trött på Södra Latin och Stockholm, kollade mig omkring efter alternativ, och eftersom Elle Kari hade gått SSP året innan så ba okej jag drar. 
Här är jag nykläckt, första dagen i Parc Monceau som kom att bli vårt standardhängställe för det är en av de få parkerna som har en gräsmatta som man får sitta på och så är den jäkla vacker. Kommer ihåg att jag försökte vara fett cool och snusade fast jag typ behövde gå och spy sen
Gymnasiet bestod av kanske 50 elever, och de allra flesta bodde hos värdfamiljer. Jag hamnade hos Margot (mitten), som var (är) en fantastisk människa. Första dagen när hon skulle hämta mig och min värdsyster Agnes (vänster) kom hon två timmar försent och hälsade knappt utan ba "nu drar vi" och så var vi en i familjen. Hon kunde ingen engelska alls och vi ingen franska så det uppstod en hel del roliga situationer t.ex var jag på g med en kille som skulle komma och hälsa på precis i början, och jag hade frågat och allt var lugnt men när han kommer in med sin stora väska i lägenheten skriker Margot "men Johanna du sa att det var en tjej, inte en kille!!! Han kan inte bo här!! NO MARRY NO SEX NO MARRY NO SEX" och jag ba skjut mig. Det löste sig till slut men jag har nog aldrig svettats så mycket. I övrigt var hon den snällaste, öppnaste och härligaste värdmamman man kan tänka sig. Till höger på bilden är Lucie, som var Margots brorsdotter. Hon bodde också med oss och vi brukade sitta i köket och skratta på eftermiddagarna. 
Hemma hos oss bodde även Margots son och hans två barn. Min lilla värdbror var autistisk och skrek väldigt mycket på nätterna, men så JÄVLA söt och charmig så han kompenserade för det. Lägenheten var för övrigt en liten fyra, så vi bodde rätt tätt inpå varandra eftersom vi var 7 pers och ibland fler. 
Hade i alla fall ett mysigt rum som jag inredde med massa bilder, ljus och ljusslingor.
Margot kom från Elfenbenskusten och höll kvar hårt vid sin kultur, vilket bland annat betydde att alla var välkomna hem till henne precis närsomhelst. Dörrarna stod alltid öppna och när man kom hem från skolan kunde det sitta tio personer i vardagsrummet och fläta varandras hår. Hon sa alltid "Johanna, livet är till för att träffa människor, ta hit alla dina vänner så ska de få smaka på min mat". VARFÖR ÄR INTE GEMENE MAN/KVINNA SÅ LITE MER
Sagt och gjort, jag hade jämt folk hemma eftersom hon var den enda av värdfamiljerna som hade ett så öppet sinne. Varje fredag lördag drack vi bubbel på mitt rum och käka chirre innan vi gick ut.
Jag bodde i 18e arrondissementet, i norra Montmartre precis innan Porte de Clignancourt. Positivt med det området var att det var supernära till centrala Montmartre och väldigt lätt att ta sig in i smeten. De flesta av mina vänner bodde ute i förorten. Dessutom är det ett väldigt mångkulturellt område med spännande restauranger och mycket folk. En grej som slog mig är att Amelie från Montmartre är inspelat bara några kvarter från där jag bodde, och det bor nästan uteslutande människor som ursprungligen kommmer från fransktalande Afrika där. Ändå är det nästan inga mörkhyade människor i den filmen vilket stör IHJÄL mig?? Fucked upNegativt med det var att det är ett väldigt obehagligt område, speciellt på kvällarna. Jag klädde mig mer och mer i bylsiga kläder, höll hårt i väskan och täckte håret, ibland till och med på dagen. Jag och Alice blev rånade en natt när hon hälsade på mig och efter det kände jag mig aldrig riktigt trygg på min gata.
Eh om jag hade tid på morgonen tog jag den lilla omvägen upp på berget vid Sacre Coeur och chilla lite på toppen. Sämre sätt har man vaknat på 
Svenska skolan ligger i Neuilly, som är en posh närförort i 17e. Eller, hela skolan är inte svensk utan det är en svensk sektion i en fransk skola som heter St Dominique. Skolan är katolsk så insprängt i skolan finns både ett kapell och ett kloster där det bor nunnor. Yep. 
Några gullisar på trappan till kapellet. 
Vi blev ett sjukt tight gäng nästan hela klassen och hängde mest med varandra på gott och ont (gott: hade väldigt kul, ont: lärde oss inte asmkt franska). På helgerna dansade vi, åt middagar eller hängde på vackra platser och drack vin. 
Och var någon ensam hemma kunde man busa och bjuda hem en massa kompisar på sleepover och superduperfrukost. 
Eller fläta ihop sina kömpisars hår. 
Lovar vi gick en del på museum också.
Här är jag, Klara och Vendela någon gång i början. Vi hängde jämtjämt på hösten eftersom vi gick i trean ihop (och eftersom de är ca världens roligaste och knäppaste människor) 
Jag och Vendela kände varandra sen Södra, men umgicks inte särskilt mycket där utan blev tajta i parre. 
En eller några gånger i veckan satt jag barnvakt åt de här charmtrollen: Frejvid och Felix. De är fransk/italiensk/svenska och världens stjärnor. Vi hängde i parker, spelade musik och lekte våldsamma kurragömma-lekar. Saknar dom men ska nog träffa dom i sommar <3 
Eftersom jag gick trean i Paris skulle jag ju också ta studenten där. Det tyckte jag var lite lite ångest först eftersom jag inte skulle få uppleva en riktig studentvår, vi var liksom 9 pers i trean på SSP så det blev ju inte riktigt samma sak. Men ångrade mig inte alls sen, för vi blev så fint firade av de andra i skolan. En av de sista kvällarna hade vi hejdå-middag på svenska klubben som ligger precis vid Louvren med utsikt över Tuilerierna. En av de topp 3 bästa kvällarna i mitt liv hittills. Haha ser iförsej sjukt tråkigt ut på bilden men lovar det var askule
Men också sorgligt för att vi skulle åka hem igen.
Här är studentgänget när vi "springer ut" (gick ut på en liten trappavsats hehe). Jag var barfota för kunde inte handle my klacks. 
Var så jääävlaaa glaaaad som sig ju bör på studenten och full som ett ägg 
Den här bilden får avsluta SSP-året, för dessa fyra personer blev min lilla familj på våren. Elias, Cissi, Max och Sara. Att åka bort i trean var för mig det bästa jag gjort, jag trivdes inte så bra på Södra och ville kicka igång *livet* men inte behöva gå ett år när jag kom hem. Dessutom är det ju en sjuk mjukstart att åka och gå i en svensk skola utomlands, typ som att vara i Sverige men med snyggare män, mer rödvin och mindre tjatiga föräldrar :-)
Förra åren flyttade jag tillbaka till Paris! Eller inte flytt-flyttade verkligen inte, men jag var där från slutet av mars-juni. Detta gjorde jag i stora drag när jag inte gick på min franskakurs (vilket inte hände överdrivet ofta kanske):
-Hade besök av Alice och Anna (Alkons mamma), hängde med henne och Johanna vid kanalen. 
-Jäste i parker. Läste böcker, blev solstinna och drack bärka
-Gjorde små gubbar som hade det göttigt
-Bodde hos Bettan en månad vid Place De Clichy. Vi blev kompisar på en sekund och så ba "flytta in hos mig" och sen bodde vi på 17 kvadrat och delade säng. Bra gjort att vi fortfarande är polerz
-Visste inte vad vi skulle göra om vi inte drack vin så gjorde det hela tiden
-Och hängde lite mer vid Canal St Martin 
-Såhär bodde vissa av mina kompisar, t.ex Anna och Matilda. Helt ok enligt mig 
-Vi var ett gäng på kanske 10 personer som hängde KONSTANT. Vi hade ett stammisställe vid Place de Clichy som heter Les Caves Populaires, dit alla gick när vi inte hade något att göra. Ingen hade mobil typ så man gick dit och så satt det liksom alltid någon där. Jäkla bra ställe med hotta boys och massa knasiga stammisar. Plus att Clara jobbade i baren och bjöd på kalaspriser. 
-Vi fick löss som inte gick bort, fick käka vatten och bröd för att få det att gå runt i.o.m alla lusmedelsinköp.
-Random utsikt. 
-Vi hängde på Carmen varenda jäkla dag och dansade till hiphop i de fina lokalerna 
-Hängde en massa med Max som var i Paris samma period som mig året innan också, så han känns som en riktig parrepolare B-)
-Blev brun och hängde runt i mina snickarbyxor tills jag blev pank och drog hem. PUHHHHH vilket långt inlägg. Hoppas du blev nöjd som kommenterade! Jag tyckte det var kuligt och nostalgiskt iaf. Puss!
/Johanna
kan inte alice skriva om hur det var att bo i london också?