STOCKHOLM//en freudiansk felsägning 3.0
Jag-kan-inte-komma-ihåg-för-hur-länge-sen-för-jag-vill-det-inte:
"Du är av den värsta sorten.
Den sorten vi andra brukar tala om”.
Snabbspolning av ett liv.
Regression hela vägen ner till spermie.
Upprepa mantrat: Allt i imperfekt har aldrig hänt.
Och tillbaka till vad som motsvarar antitesen till vattentäta kläder och motvind:
Ingen kan ändå höra motvindsskrik. Det är det enda bestående vardagsvakuumet, punkt. Är det då ett ljud? Skrek du någonsin då?
Tid! Du behöver tid!
Spira! Jag behöver spira!
Vem sa vad? Och om ingen av oss lyssnade. Blev då något någonsin sagt?
Kom ner kom och be en presumtiv bön tillsammans med mig.
Två ateister som fejkar en sakralorgasm.
Lämnar oss med bitter eftersmak, men helt klart stärkta av känslan att få utgöra en förening. Äntligen//Slutligen.
Så kommer vi kunna stoltsera med våra stigmatiserade överkroppar,
i takt och i otakt,
och förlita oss till att en tidsskillnad på 150% är nog med bevekelsegrund,
till varför,
vi aldrig kom att spira.
Fixa bloglovin! /nykommen läsare som hittade hit via My